Så har man då avverkat två födelsedagar inom två veckor.
Cecilia den 24 mars blev 23 år och Emma fyller 26 år idag !
Usch vad tiden rusat iväg, tycker det var nyss att de var bara små knattar.
Det drar ihop sig för mig nu, Af och Fk jagar mig med en rejäl blåslampa nu och accepterar inte att man är sjuk på en praktikplats.
Tycker nog att det är en aning för ambitiöst att gå till en praktikplats när man har öroninflammation, eftersom inte febern ville ge sej trots penicillin så stannade jag ju hemma.
Fastän det nu gått 2 veckor så har hörseln på ena örat inte velat infinna sig, totalt ihåligt, burkigt, hör knappt telefonen!
Så det blir nog en tur till läkaren...igen....
En röntgen på min högra axel har blivit gjord, lika illa igen som för några år sen innan atrosoperationen...svårt att lyfta armen, knappt lyfta en kopp, tvätta håret är ju bara att glömma i duschen, så det får bli på huk....så diskarna fastnar ihop och där står man sen ca 10 minuter för att kunna räta ut sig igen.
Så jag hoppas innerligt att svar kommer omgående och ett möte med ortopeden som opererade mina båda axlar med en diskussion om vad man kan göra....
För så här kan jag ju inte ha det...det är inte ett värdigt liv när man knappt kan klia sig på näsan!
Sömnen ska vi inte ens nämna, för det går bara inte att sova och ligga på sidan mer än 2 tim, så det är upp och vifta lite på de avdomnade armarna och händerna, tillbaka i säng....för att en kort tid senare göra om samma jäkla procedur.
Det tär att inte kunna sova en längre tid! Jag har verkligen svårt att se nåt positivt i något när jag inte får vila, sova.....när värken mal på, som den värsta tandvärken.
När tankarna virvlar runt som en tornado....
När utförsäkringen kommer i juni...
Min mamma har landat i sin lilla etta i stan och trivs som fisken....och...det är ju bra.
Nu kan hon komma och gå i kyrkan som hon längtat efter och minns det hon vill minnas och glömmer det hon borde komma ihåg...
Låter nu som en riktigt bitterfitta...jag vet...
Men ibland måste man få göra det.
2 kommentarer:
Ja kära nån, om en del lagstiftare skulle fatta vad de ställer till med!? Hoppas verkligen det ordnar sig för dig. Underbara bilder av barn o småtroll - visst är det en stor tröst i sjukdomsmörkret att vi har dem. Jag skickar energi!!
Kram Nonna
Ett orosmoment som heter duga.
Man vet varken ut eller in, man blir skuffad hit och dit, man har bara lust att skita i allt, låta det gå som det går.
Ja det är då en himla tur att man har de små trollen.
Tack för energin, den behövs verkligen i nuläget :-))
Ha det gott.
Många kramar!
Skicka en kommentar