onsdagen den 5:e januari 2011

2 månader nu...


Det har gått 2 månader nu sen jag startade kursen Biologdesignern på arbetsförmedlingen.
Vi är nu inne i den fas att vi ska ta och göra en baklängesintervju med olika människor i något arbete.
Så idag gjorde jag och en kurskamrat det, vi knallade iväg till Frösunda Assistans för att få lite info om vad man gör där och hur jobben ser ut.
Hon berättade att man blir personlig assistent till någon kund och vad det arbetet innebär.
Obekväma arbetstider såsom dag/kvällspass, ibland sovande jour.
Lite olika beroende vilken assistans kunden behöver.

Damen visste nu inte att vi kom från den här kursen och att vi är sjukskrivna, utan trodde att vi kom från arbetsförmedlingen och ev sökte jobb och ville veta mera.

Hon berättade att de nyss satt ut en tjänst som de söker personal till och tittade mest på mig, med ett tilllägg att hon kunde inte undgå att känna att någon är rökare här.
Jag erkände direkt!

Åh det var ju synd tyckte hon, - 'annars hade jag velat att du la in en ansökan'. För kunden som jag hade i åtanke är allergisk mot rök.

Det kom ju som lite oväntat, men jag kan ju tala om att det höjde nog lite min självkänsla ett snäpp.
Att kunna få ett jobb i min ålder!
Min första tanke var : det är fasen inte riktigt 'fesse' å 'dyngt' än inte'

Men skulle jag verkligen klara av att vara personlig assistent till någon?
Skulle min spinal stenos och diskbråcken fixa det?

Nu finns det ju en hoper olika behov inom detta, så det kanske inte behöver vara ett tungt jobb, med en massa lyft, vridningar och böjningar dagen lång.

Biologdesignern går ut på att hitta vårt 'drömjobb' när vi blir 'friska' typ....är detta det tro....?
Har ingen aning, tänkte mig att man ska kanske byta tankesätt och försöka komma ifrån detta vårdande yrken som jag tidigare haft...men jag faller liksom tillbaka på det hela tiden...
Det kanske är just DET som är mitt jobb....att vårda andra...?

Hjärnan har nu gått på högtryck i dessa 2 månader och just nåt klokare har jag inte heller blivit, tvärtom känns det som, rörigt blir ännu rörigare.



9 kommentarer:

Lejonet sa...

Det är bäst att byta helt inriktning...Tänk ut nåt du är riktigt intresserad av sen kollar du upp vad det finns för företag inom det och hör efter om dom kan ta in en praktikant...
På det sättet har jag fått dom 2 sista jobben som du vet.
Tänk fritt.

Kristina Birkesten sa...

Charlotte!
Hm, först en liten dialektal fråga: vad betyder "fesse" och "dygnt"? Att det inte är kört?

Du kan verkligen sträcka på dig att damen ville att du skulle söka!

Jag tror det är väldigt lätt att falla in i gamla tankemönster. Du har vårdat människor innan, du kan det och är trygg med det. Inte så konstigt då att du dras till det du kan.

Det kan ju vara en fysiskt lätt kund som inte behöver så mycket assistans med lyft och dyligt, men risken kan nog vara stor att det inte är så.

Som förra skrev att du ska tänka fritt är ett gott råd. Men det är förstås inte enkelt att byta tankebanor...

När hjärnan går på högvarv är det sällan man kommer fram till något vettigt. Det är i alla fall min erfarenhet och kanske inte alls så för din.
Jag önskar att du kunde få en period där du bara får ta det lugnt och KÄNNA efter.

Men, det är klart, hur tusan ska man få den tiden när blåslampan är efter en..

Jag tänker på dig och sänder en bön till vår Herre (ja, du vet ju hur jag är :o)

Tusen krumelurkramar!

Nonna sa...

Svårt är det, att hitta det man både klarar och trivs med men inte tror jag att det är något lätt jobb och även om det är lyftbefriat just nu så kan det ju förändras hastigt, det vet ju vi med våra ryggar. Man måste känna inifrån sig själv och avgöra.
Lät ju spännande med hela biologgrejen och låt oss hoppas det leder till något bra.
Kramar från en insnöad typ i norr.
Nonna

Charlotte sa...

Nonna!
Tror inte heller att vara personlig assistent är något lättsamt jobb...sen kan det ju som du skriver ändra sig fort...vad gör man då?
Jag är mest orolig över att min rygg pajar helt om jag skulle utsätta den för så mycket mer...för nu kan jag ju göra allting själv....i viss mån iaf...men det allra viktigaste och det är ju väldigt rädd om!

Biologdesigner-kursen har visst funnits via af i 7 år...men främst i södra Sverige, så vi är den första gruppen här i Övik som testas :-/
njaaa, spännade vill jag dock inte påstå att det är... men visst har vi ganska roligt när vi alla brainstormar till varann :-)

Alltid skoj att träffa nya människor iaf :-)

Kramar från ett snöigt Övik.

Charlotte sa...

Kristina: jajamensan det betyder att det inte riktigt är kört :-)
Just att tänka fritt tycker jag är jättesvårt...som du säger..hjärnan går på högvarv och allt liksom bara rör ihop det hela.

Skulle verkligen behöva en tid...just bara för att ...tänka lite i min egen takt.
Men hur lätt är det med blåslampan i röven...?

Tar tacksamt emot din bön, det behövs i nuläget kan jag säga ! :-)

Krumelurkramar i massor!

Charlotte sa...

Lejonet!

Att tänka fritt är ju hur svårt som helst...jag har som kört fast!

Tanken bakom den här kursen är ju att vi sjukskrivna ska hitta ett praktikantjobb som sen ev kan leda till en fast anställning!
Då är det svårt att byta inriktning....man vill ju gärna kunna lite iaf på ett ställe där man praktiserar.

Du har ju detta med datorer, du kan ju det, vet vad du pysslar med...men om du nu skulle byta inriktning helt och hållet så blir det himla svårt.
Tyvärr så hamnar man till slut där man en gång börjat....

Ja det är inte helt lätt det här att tänka fritt :-(

Lejonet sa...

Jag har bara sökt praktikplatser som jag är intresserad av som du vet Till och med vaktmästare hehe!! fast just det blev det ju inget jobb av .
Som du vet så visste jag inget om akvariefiskar när jag började mitt förra jobb men det var bara att höra på dom andra och snappa upp lite här och där..

Men huvudsaken är att det är nåt man är intresserad av så funkar hjärnan som en tvättsvamp ;-)

Viktigpettern sa...

hej där.
Jag tror absolut du skulle passa utmärkt som assistent. Jag har haft många sådana jobb och det är ett härligt fritt jobb som oftast.
Det är inte alltid det är fysiskt krävande, beror helt på va dom behöver för hjälp. Är det mer fysiskt jobb så brukar det vara fler personal och massa hjälpmedel som gör det lättare.
Du är en social och utåt tjej å jag tror du skulle göra succe!!
Du kan ju alltid börja lite smått å ta några timmar å känna dej för!!Lycka till i va du än företar dej, kramkram!

Anonym sa...

Glöm inte att syftet med Biologdesignern just är att se hur det man gjort tidigare kan användas på nya sätt... precis som i historien om tjejen som inte längre kunde arbeta som Biolog men upptäckte att hon var bättre än någon annan på att hjälpa biologer som behövde få något illustrerat.

Och det är inte lättare att få vilket jobb som helst än ett som verkligen passar. Så ta vara på idéerna från dina kurskamrater om hur det kan gå till - det är ju inte så lätt att tänka nytt på egen hand.

Lycka till!