fredagen den 20:e augusti 2010

Rena bypassen...


De här söta kuddarna syr jag nu som ett annat tok....man behöver liksom inte tänka särskilt mycket när man gör dom.
Huvudsaken är att man klipper någorlunda lika bitar :-)
Så eftersom det ändå är osäkert hur allt blir så är det enklast att sy dessa hjärtan, som ändå går åt som smör i solen i 'vår' butik :-)

Den 26 denna månad har jag uppföljning med Af och Fk, då beslutas det om jag får fortsätta på Startpunkten eller inte, om det blir nåt annat ställe eller hur de har tänkt sej. Hamnar då under FAROS...
Ett slags utslussning till arbetslivet är det nog.
Någon kommentar har jag inte till detta.....
Vissa dar skulle jag kunna jobba hur mycket som helst, andra dar kommer jag knappt ut ur sängen...
Har hittills inte varit borta en enda dag...så jag vet inte om det varit bra eller dåligt....jag kämpar på iallafall...och försöker göra mitt bästa...
Det kanske blir till det sämre...vem vet???

Kan ju inte säga att jag blivit nå bättre av de här 3 månaderna när jag arbetstränat, men skoj har jag haft, träffat nya goa människor och kommit på att sy är himla skoj! :-)





2 kommentarer:

Kristina Birkesten sa...

Charlotte!
Söta kuddar, förstår att folk köper dom i butiken. Det måste ju vara jätteroligt :o)

Ja, man vet liksom inte vad man ska hoppas på...att du får vara kvar eller något nytt.
Om det blir något nytt kan det ju leda till nåt jättebra, men det har ju samtidigt det här också varit.

Tur att du är så öppen för förändringar och "flyter med" så gott du kan, det tror jag är mycket klokt!

Du har inte blivit bättre men tycker du att du har blivit sämre?

Undrar hur stora möjligheter du har att själv styra din arbetstid beroende på hur du mår? Men det är ju inte helt självklart att det vore det bästa?

Att du inte varit borta en enda dag på den här tiden tycker jag är fantastisk och superbra jobbat! Och att det har gett dig så mycket, jag är glad för din skull.

Det betyder mycket att få ingå i ett sammanhang i den mån det bara är möjligt.

Var rädd om dig stjärnan!
Tusen krokiga kramar
din vän o syster K

Charlotte sa...

Kristina!
Det är verkligen skitkul att göra de där kuddarna:-)

njaaa, tycker dock inte jag blivit sämre, men det har blivit mer tablettintag, så mer värk har jag fått, men nu är det ju som det är, så bästa är nog att bara 'flyta' på har jag insett :-)

Många krumelurkramar!